tisdag 3 maj 2016

Vi är inte längre där.

Livet är så himla annorlunda men ändå så samma, om en jämför med senaste inlägget. Det har hänt så mycket däremellan och jag är nog inte redo att skriva om dig än. För det där himla hjärtat är fortfarande i tusen bitar och jag saknar dig varje dag.
Jag jobbar inte längre i alla fall.
Jag pluggar. eller försöker plugga. Har inte orkat plugga på hela terminen pga så jävla störddeprimerad = måste lämna in alla uppgifter denna månaden.När jag läser detta inlägget nästa gång är jag förhoppningsvis klar med denna vidriga månad. Kommer seriöst få psykbryt.
Har däremot fått så många fina nya kompisar. Hönsis är splittrat och istället hänger jag och jennifer med så många nya fina personer. Helli är glad som vanligt, förutom den satans katten som attackerar henne hela tiden. den är en stor ångest i vårt liv..
Har sökt in till naturvetenskapligt basår på komvux ialla fall. jag vill inget annat än att komma in på SLU och då ska jag fan försöka göra det också.
Nu ligger jag i min säng på marklandsgatan och lyssnar på Veronica maggios och Kents nya singlar. Den där fantastiska personen som föregående inlägg handlar om har kommit tillbaka efter ett par månader isär. Att träffas på oceanen var bland det jobbigaste detta året. Men nu får du mig att se färger. på så många sätt.
Jag har också hittat min trygghet i att vara poly. har verkligen förstått de senaste året att detta är jag. det känns så himla bra. speciellt eftersom det finns så jävla många fina personer.
har även sökt en tjänst som djurvårdare på västra. Milla den himla finisen sa att hon ska gå till personalchefen och lägga in ett gott ord för mig.
I helgen åker måns bort och Jennifer får besök. Jag själv ska plugga mig själv sönder och samman. men jag tror ändå att jag kommer att klara det precis.
Såg även idag att jag har kommit in på en sommarkurs = slipper sommarjobba! Jag måns jennifer elin och viktor ska btw åka på roskilde detta året. det kommer bli helt galet stökigt. men jävlar vad dessa personer förgyller mitt liv. Blir helt knäpp av att tänka på alla fina personer jag lärt känna sen i höstas. Några gamla har försvunnit och några gamla har återkommit. Känns ändå fint på något vis. Vet verkligen nu att jag verkligen inte orkar med drama eller skitsnack. Nu ska det vara på riktigt. det tror jag att det är.
om skolan ordnar sig så är livet ändå helt okej. Har haft den värsta våren i mitt liv känslomässigt men jag tror ändå att det håller på att ordna sig nu. Annars är jag van vid att må kasst, det har liksom blivit ett normaltillstånd nu. 
det blir nog bra.