tisdag 7 mars 2017

satan i gatan.

Hoppar i livet ett par månader, 10 för att vara exakt. Två dagar efter förra inlägget träffade jag min största kärlek på en båt. Rio. Den här fina personen som jag spanat på sen i december förra året. Han som jag hamnade i samma lag som på ett quiz hos elon. Den smartaste sötaste Michaela cerakillen. Det var den där majkvällen då Elon gjort slut med Adam första gången och vi halsade cider i kungsparken. Michael cera och hans kompisar kom dit och jag och Jennifer bestämde att vi skulle ta med dom hem på kvällen. Vi hamnade senare på andra lång och när vi bestämde oss för att gå till rio kunde jag bara hitta Michael cera. Informerade honom om våra planer men hade noll förhoppning om att han skulle dyka upp. Men det gjorde han, med sitt ragg haha. Dock var det ganska lätt att få honom att släppa henne och när hon frågade om dom skulle gå hem ihop sa han nej. Sen målade vi morrhår och dansade till sjukaste musiken. När klockan blev sent hivade Elon in oss i en taxi till markis och på den vägen är det. Nu står jag i hans dusch och lyssnar på Veronica Maggio. Aldrig har jag upplevt någon så fin och bra person. Det här är rätt. Jag vet det. Allt är bra. Jag klarade min arkeologi och har fått ett nytt jobb på hunddagis. Det är fint men tjänar rätt så dåligt.
Häromdagen var det exakt ett år sen jag och han andra gjorde slut. Exakt på årsdagen sa jag att jag aldrig mer ska vara ledsen över det. Så det tänker jag inte vara. Allt är bra nu. Jag är så nöjd som jag nog någonsin varit. Om livet varit en film hade det varit slut nu. Men jag vill aldrig att det ska vara slut. Vill ha ett helt liv med Helli och Michael cera. Det blir fint. Snart är det dessutom vår. Sen är det sommar och då ska vi gosa med Måns och millas bebis i solen.
Bra liv. Hoppas det fortsätter.