en vecka och en dag sen vi slutade prata. Det här har nog varit den längsta veckan i mitt liv. aldrig har det gått så många dagar utan att vi har pratat. I helgen är det ett år sen vi hånglade i kön till kb och jag är fortfarande lika kär i dig. Jag lyssnar på samma håkanlåt och lipar som ett barn. Jag vet inte hur man gör. Hur man kommer över den finaste personen man träffat?. På lördag fyller du dessutom år och jag vet inte om jag ska säga grattis. jag borde men samtidigt vet jag inte om jag vågar. Jag kommer bara rasa, mer än jag redan gör. Igår hittade jag en bild från temaveckan och mitt hjärta gick i tusen bitar. Det var då jag blev kär i dig, för du fick mig att skratta som ingen annan fick. Det finns fortfarande ingen som får mig att skratta som du.
jag behöver dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar