onsdag 16 februari 2011

vad jag bryr mig om nu.


Igår grät jag över dig igen. precis som så många andra nätter. Det går lite på rutin nu. In på youtube, Kärlek är ett brev skickat tusen gånger live och så kommer tårarna. Mest gråter jag när Håkan säger "den här låten handlar om obesvarad kärlek", varför vet jag inte. Jag tror det är en blandning mellan vad jag känner för Håkan och vad jag känner för dig. När videon är slut startar jag om den igen och lipar lika mycket till.
Egentligen var det inte ens din låt från början, du bara tog den och spelade dig själv rakt in i hjärtat på mig. Du och dina jävla pianofingrar.
Imorse vaknade jag med svullna ögon och en frätande känsla i halsen. Lite sådär hopplös och ensam.
Minst i hela världen

Jag har en vän som är väldigt smart och kan så väldigt mycket. Han är väldigt lik mig på många sätt och idag sa han "man sitter där med hela huvudet fullt av moln och taggtråd med armarna runt knäna och det känns som att man kommer kräkas ihjäl men det kommer aldrig något
och sen helt plötsligt har det gått så lång tid att det är som att det aldrig har hänt över huvud taget".
Sen gick han och kelade med katter medan jag gick in i duschen, och när jag satt där (ja, jag sitter i duschen) så kom jag att tänka på hans ord igen. Det blev liksom lite lite klarare och jag insåg att om ett halvår, ett år eller två år kommer jag att se tillbaka på detta och bara kunna minnas det fina. Då kommer det inte längre isa i hjärtat varje gång någon råkar ha samma namn som du eller när en låt påminner om dig.
Tiden läker det mesta och varför skulle det vara annorlunda för mig?
Så istället för att ta på mig din tröja och lipa, tog jag på mig antons tröja och blev lite varm i magen.
För jag vet, att om jag faller finns det folk som fångar mig. Jag vet det nu.
Man måste bara ge sig själv tid och distans, för även om det gör ont som in i fan nu.. så kommer det inte kännas så för alltid.
Jag vet att jag kommer spendera ett flertal nätter med att gråta till Håkan och dig, men det är okej. För det går över och någon gång kommer jag kunna dra på mig din tröja och höra ditt skratt i telefonen samtidigt som du säger "passa din lilla ormtunga" utan att gå sönder i tusen bitar.


http://www.youtube.com/watch?v=AfLWQ9dFhlo

3 kommentarer:

michaela sa...

så himlahimla sant. <3

belle sa...

du skriver så himla bra. & så himla fint. & allting är så himla himla sant.

Linnea sa...

så vacker låt.