saknad.

If I could tear you from the ceiling
I’d freeze us both in time.
And find a brand new way of seeing
your eyes forever glued to mine.

Jag saknar hur det var, jag saknar dig och oss. Jag lever för mycket i dåtiden, det är nog mitt största problem. Jag har så jävla svårt för att gå vidare och jag kan inte låta bli att sakna. Hela tiden saknar jag.
Jag har precis den där känslan i magen nu, 2008, den är fantastisk och jag bara saknar ännu mer. Jag vill inte sakna mer nu. Eller, jag vill kunna sakna en stund och sen släppa det. Men det går inte. Jag fastnar och det går liksom inte att ta sig vidare.
Alla går vidare, alla utom jag. Jag går baklänges.
Jag bara saknar.