224

Imorse när jag vaknade kom jag bara på det! alltså, hur jag ska ta mig härifrån. Det är så bra och det kommer funka. Men jag tänker inte berätta för någon, bara för mica. Det blir så jobbigt om det inte blir av.. eller såklart ska det bli av. Men det kan bli uppskjutet på många sätt eller inte många sätt.. egentligen bara ett. Men 6 månader behöver jag.

Jag lyssnar på samma håkanlåt hela tiden, Kärlek är ett brev skickat tusen gånger Live. Det känns rätt bra nu. Det skaver inte. Jag har min plan och då kan jag stå ut här. Jag kan det.

För om 8 månader är jag inte här. Då dansar jag på gator bland tygskor och saxofoner.

Niklas blev arg när jag inte berättade vad det handlar om, jag förstår honom. Men samtidigt vill jag inte göra honom ledsen i onödan. Det är ju faktiskt rätt långt kvar och jag orkar inte att det förstör allting nu.

Det är förresten helt SJUKT hur mycket jag saknar Mica, det kommer verkligen bli bäst att träffa henne på lördag. Åh, såhär borde det kännas jämt.

idag ska jag hjälpa min mamma med massor av saker och drömma mig bort lite. Nya ipodhörlurar måste jag köpa också.

Det är bra nu, det blir bra nu.

ps. bilderna är på folk som gör mig till den bästa människan i världen och som alltid står ut med mitt gnäll. Ni är världens finaste.