tisdag 29 mars 2011

blä.

Jag bara slår sönder allt runt omkring mig. allt går sönder och jag kan inte låta bli. Folk kommer inte förändras och jag kommer inte förändras.
Jag blir bara så jävla trött.
trött på att det jämt är jag som ska försöka och höra av mig. jag har dygnat och mår verkligen så jävla dåligt på alla sätt.
Jag orkar inte.
Vill inte mer.
Måste härifrån.
det funkar inte mer nu.
jag går sönder.
Jag måste sluta slå sönder allt innan det är försent. jag har redan förstört så himla mycket fint och att säga förlåt funkar liksom inte längre.

Över en elektrisk chock genom skelettet, som slog sönder våra liv till ett fullständigt normalt tillstånd där allt är trasigt.