onsdag 23 mars 2011

outcast.

Någon slags ångest bara kröp sig på sådär för en stund sen. Tror det var verkligenheten som hann ikapp lite. Sånt som jag försökt förtränga de senaste månaderna skaver nu i bröstet. Det är jobbigt att allt ska vara så svårt hela tiden, och att det aldrig blir bättre fast man försöker. Jag har velat ge upp många gånger, men ändå alltid fortsatt.. för det MÅSTE ju finnas något bättre än det här? Det måste kunna kännas bättre i mig och det måste kunna bli lättare.
Frågan är liksom bara när.. och hur mycket man måste orka innan.
magsyran fräter i halsen och hela kroppen gör ont.
Idag har jag handlat blomjord och tvättat fyra maskiner tvätt. Hur kan det vara så utmattande? Någonstans innanför ögonlocket trycker tårarna på, fast jag lovat mig själv att vara glad hela dagen.
Måste maila min soctant om hur det blev med jobbet, men jag känner inte för det nu. Det hade bara blivit ett sjukt ostabilt och ledset mail. Ett sånt där som normala människor ser som väldigt onormalt och lite stört. Tror min soctant är lite rädd för mig.
Jag vill inte må såhär mer.

1 kommentar:

michaela sa...

det skaver i mig också. när jag läser det här. vill inget hellre än att du ska må bra. du är min finaste tjej ju <3 saknar dig så mycket hela tiden!