Febern äter upp mig och jag vill slita av mig skinnet. Jag drömde om honom hela natten. När jag vaknade kunde jag inte låta bli att smsa honom. Det är bara han som kan få mig helt trygg, det är bara han som kan laga mig.. eller ialla fall hålla mig uppe lite.
jag vet att det kommer göra ont att ha honom i mitt liv, men att inte ha honom i mitt liv är det värsta jag varit med om.
jag lyssnar på Håkan och är mest förvirrad. Pratade med Jesper och vi bestämde att det borde vara som i lågstadiet igen. När man frågade chans och gjorde slut till höger och vänster, utan att någon blev ledsen och fick ont.
Jag vet inte ens vad jag ska säga längre, jag är bara helt tom och jag orkar inte mer. Jag känner mig bara så sjukt ensam, och jag vet att jag inte är det. Jag har massor med fina vänner, men i slutet har de alltid någon annan att krypa ner under täcket med eller som de väljer istället för mig. Jag är bara så trött på allt. så fruktansvärt trött.
Varför ska man kämpa när ingenting blir bättre?
Jag ger upp nu, jag slutar. aldrig mer tänker jag öppna mig för någon, aldrig mer känna något för någon.
Jag gav bort mitt hjärta och om inte han vill ha det, får ingen det.
så är det bara.
om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar